Te är en tropisk planta som trivs i ett fuktigt klimat. Den växer därför gärna på hög höjd, ända upp till 2500 meter över havet. Alla de tre huvudtyperna av te – svart, grönt och vitt, kommer från samma planta med det latinska namnet Camellia Sinensis. Själva produktionsprocessen avgör vilken typ av te det blir. De största producenterna av te är Indien, Kina, Sri Lanka, Kenya och Vietnam. När teet skördas är det endast de spädaste bladen som plockas eftersom att de har högst koncentration av smakämnen. Tebuskens blad är styva, blanka och spetsiga och dess vita blommor liknar till formen smörblommor.
Svart te är det vanligaste teet i västvärlden. Svart te består av teblad som är torkade och oxiderade – och det är under oxideringsprocessen som de gröna tebladen ändrar färg från grönt till svart. Svarta teblad är starkare än övriga teblad och används därför i regel bara en gång. Är bladen dessutom mer finfördelade Detta beror bland annat på att bladen är finfördelade och därför får mer kontakt med det heta vattnet.
Grönt te är teet med de goda egenskaperna. Tebladen är enbart torkade, vilket gör att tebladen bevarar fler av de hälsofrämjande egenskaperna. Grönt te har en lägre koffeinhalt som dessutom varierar beroende på vilken tid på året det skördats. I Japan och Kina dricker man ofta grönt te tillsammans med måltiderna.
Vitt te (Bai Mu Dan) är ett exklusivt te med en mild ren smak. Det är från det vita teet som uttrycket ”two leaves and the bud” kommer. Det vita teet plockas nämligen tidigt på våren då man skördar både knoppar med den så kallade silverhinnan och de späda ljusgröna bladen på tebusken. Därefter ångas och torkas teet lätt vilket gör antioxidanterna bevaras väl.
Rött te, eller Rooibos, är en buske som växer i Cedarberg Mountains i Sydafrika. Både blad som stam används för att framställa teet som är rött till färgen. Även om vi säger ”rött te” är rooibos inte ett te, det är en baljväxt. Rooibos är därför också naturligt fritt från tein (koffein). Nämnas kan också att Rooibos fick sitt latinska namn, Aspalathus linearis, av den svenske läkaren och botanisten Carl Peter Thunberg som vistades i Sydafrika på 1700-talet.